Jag har sedan jag köpte min första hund fasat för magomvridning, och försökt att ge maten en stund innan och efter aktivitet för att minska risken så gott det går. Om jag ska åka bort och lämna hundarna ensamma hemma en stund så ger jag dom mat långt innan så det inte händer när dom är ensamma och inte ens kan få ett försök till hjälp OM det skulle hända.

Min första berner Bernhard visade lite tecken på att må illa och blev orolig en natt så jag åkte in med honom till djursjukhuset. Det visade sig att magen var ganska gasfylld men hade inte slagit runt, men han fick ändå vara kvar där över natten för säkerhet skull. Han var då 8½ år och jag minns att veterinären sa att hon trodde det var en unghund, och trodde mej knappt förrens hon såg hans journal   

Mina nuvarande vovvar.. eller rättare sagt den gamle busen är ju inte lätt att hålla lugn innan maten då han sprallar och har sig så fort han ser att maten är på G! (Har varit så i alla år) 

Filmade lite på hans matglädje igår kväll, men kom på det lite sent och då hade han busade av sig det fartigaste..

  Gazton,   9,4 år

Man blir ju inte precis mindre orolig för magomvridning när han håller på så här innan maten   ..

Har ni samma problem med era vovvar??

Ha det gott!