I lördags eftermiddag åkte jag och syrran Lisa till Omberg för att lägga två viltspår som hade 3 vinklar, bloduppehåll och skulle ligga till dagen därpå.
Vi skulle ha spårdag på söndagen, och då skulle ytterligare 4 viltspår (lättare) och 5 personspår läggas innan de 11 hundarna som skulle gå spåren kom.
Jag lade alla viltspår och Lisa alla personspår.

Vi hade namnat alla spår vilket som var till vilken hund. De flesta hade mest bara provat på spår innan.

Det var tre berner som skulle spåra viltspår...



bl.a  Crendo  (Tallsångens Cresendo ?)



Vi samlades på Hjässatorgets parkering, och när alla kommit började vi gå ut till spåren




Först ut var Staffen Adam, och han riktigt frågade matte om han kunde få börja snart, och han hade ganska högt tempo ut och snart var älgskanken hittad.

Nästa spår var Crendos, och han nosade grundligt på spåret och efter först lite tillbakaspår så kom han rätt och hittade oxå älgskanken som fanns i hans spårslut




Sen var det Flatten Eros tur att spåra. Jag hade ju lagt spåret så att det straxt efter start korsade en gåstig, och Eros följde det precis och gick över stigen, men där litade inte matte på honom utan drog tillbaks honom för hon trodde han gick fel. (ofta som ägarna inte litar på hunden) Han var duktig, och gjorde helt rätt.
När han sedan forsatte så hittade han snart rådjurskank i slutet..




Lisa visade Ingrid vart hennes Flatt Poa hade sitt spårstart (eftersom jag var vid ett annat spår), och det spåret gick oxå över en gåstig, och hon hade hittat till slutet med rådjursskanken som låg en bit från en foderplats.


Sen skulle Emelies bernertjejer Tyra och Dina gå spåren som var lagda redan på lördagen

Eros och Crendo gillade varandra och passade på att leka lite medan vi väntade på att Emelie hämtade sina vovvar i bilen..

   
Det hade kommit en hel del snö på spåret under natten.


Hon började med Tyra, men hon började bara men gav straxt upp, så Dina fick istället gå på spåret. Hon startade snabbt men drog ut från spåret, och höll sig på ett ganska brett spår men hittade till slutet i det ganska svåra spåret.. bra gjort!
   

Ett till svårt dygnsspår fanns kvar, och eftersom Tyra inte visade intresse vid det förra så fick Dina gå även det.

Jag stod kvar med Tyra vid stigen, och plötsligt ser jag inte Emelie och Dina längre. Jag ropade men ingen svarade, men ibland hör jag Emelie ropa... Lotta!

Ringde till Emelies mobil, men det gick bara fram signaler tills en telefonsvarare började... då blev jag ännu mer säker på att något hänt.

Hon och en tjej till gick då neråt dit vi var och ser efter ett tag Emelie, som hade gått vilse och gick och letade efter mej. Vilken lättnad att inget hänt.

När spårningarna var klara skulle vi gå en prommis med våra egna hundar, men då märker Emelie att hennes (vita) mobil  var borta. (därför hon inte svarat innan)

Oj,oj! Hur skulle vi hitta den tro??!!