Kan lugnt påstå att detta är dn blötaste semester jag varit på.   

  

  

  

 
Vi skulle ha en rejäl stuga (vi är 11 st.) men fick veta att den kunde vi inte få p.g.a det regnat 500 mm här på 3 dagar och mycket låg under vatten. Att ta sig till stugan var omöjligt. Vi skulle få en annan stuga... men den var i en enda röra (saker låg överallt).

 

  

  

  Utanför stugan (på parkeringen)

  

  

  

Daggmaskar...   

  

  Vid ytterdörren..

 

  

  En annan stuga vi passerade...lika illa där

  

  Vissa gillade kanske vattnet   

  Grabbarna valde takvåningen   

  

Men när vattnet försvann kom något annat fram istället... alla daggmaskar!  

  

  

Ha det gott!   

IFattar inte att det idag är 1 år sedan jag åkte tidigt på morgonen iväg till lasarettet i Motala för att få gallblåsan bortopererad. Hade ju innan i flera år haft hemska gallstensanfall.. det sista med leverpåverkan.   

Jag hade oxå (lustigt nog) lite bråttom när jag körde dit och en vägkamera blinkade till. Ingen böteslapp har ännu kommit så nu känner jag mej ganska säker på att jag slipper någon sådan. Jag hade ett extra ditsatt tonat solskydd nerfällt då så kanske har det inte synts vem som körde.   

Jag hade innan op. tjatat öronen av alla sköterskor och läkare att jag ville ha med mina gallstenar hem. Hade fått veta att den störtsta var drygt 2 cm. Så fort jag vaknade ur narkosen så började jag åter tjata om stenarna (stackars dom) och fick då veta att det inte fanns några stenar kvar   ... så besviken jag blev   

Läkaren kunde inte heller förstå att dom var borta och ville att jag skulle stanna kvar tills nästa dag. Men jag ville hem och jag lyckades (efter mer tjat) till slut få det. Syrran kom och hämtade mej  vid 18.00 och då satt jag i väntrummet och väntade för sängen blev jag av med fort när jag sa att jag ville hem.

Var tvungen att nästa morgon åka tillbaks för ett nytt leverprov, och när vi väntade på svar så gick syrran och jag ner till restaurangen och fikade. Svaret på provet visade fortfarande dåliga levervärden och jag fick flera veckor sedan hålla på att ta nya prov. Det sista var bättre men inte ok. Så hur dom är nu vet jag inte. Jag har aldrig känt av att levervärdena var dåliga och dom sa på lasarettet att det var underligt att jag var så opåverkad fast levervärdena var riktigt dåliga.

Oj så mycket text det blev

Nu ska jag tvätta ur hårfärgen efter att ha bekämpat dom grå.

Ha en trevlig helg   

Såg något "kul" när vi var och handlade för ett tag sedan. Nu fanns det korv i en ganska annorlunda form.

Vi har nu provat dom..  och visst, dom var ju ganska lätta och steka och var goda, men kanske inte perfekta till korv med bröd   

Mina bernergrabbar tycker nog dom passade allra bäst till hundgodis   

 "Kulkorv" 

Blev visst en kortisblogg idag

Kram!   

Alla valpar är ju söta men det finns inga valpar som slår Bernervalpar... dom är sötast av alla! 
I lördags fick jag träffa "lilla" Crendo   för första gången. Hans trevliga matte Pernilla och hennes lika trevliga mamma Barbro kom och hälsa på.
Nu är egenttligen inte Crendo någon liten valp utan väger redan 16 kilo fast han bara är 3 månader gammal, så han blir nog en ganska stor kille... en riktig tungviktare!   
 
 

  
Pernilla, Barbro, jag och syrran åkte tillsammans upp till Omberg och gick där en liten stund. Sedan fikade vi lite innan vi åter åkte hemåt igen.

Hoppas dom snart kommer och hälsar på här igen.

Crendo är uppfödd på "Tallsångens kennel" och heter i stamtavlan  "Tallsångens Cresendo"

Hörde att han skulle på utställning framöver, men med mitt dåliga minne så minns jag inte vart dom sa att det var..   

I veckan (kanske idag) ska jag åka och hälsa på hos några helmysiga killar   . Kameran ska helt klart med för dit åker man INTE utan kamera.

Ha det gott och var rädda om varandra!   

Något djupt tragiskt har hänt   . Min kära mosters man har hastigt gått bort. Kan fortfarande inte fatta att det är sant. Han var alltid så snäll och jag tror inte det finns någon som inte håller med om det. Tänker hela tiden på hans nära i deras djupa sorg. Livet är så orättvist!

Samma dag var det oxå 7 år sedan jag sa farväl av min första hund Bernhard då han 10 år gammal hade fått cancer i sitt ena bakben.  

För att kunna tänka på något annat så följde jag igår kväll med sambon och två killar till när dom skulle fiska kräftor. Först åkte dom tre ut och drog in burarna som dom lagt ut dagen innan. Under tiden stannade jag kvar på land och gick upp på klipporna för att ta några kort.  

Prata om att jag blev skraj när jag vänder mej om och får se en stor kossa vid bilen...  jag som är rädd för kossor. 

Det var bara att hoppas att den inte skulle gå ut mot klipporna där jag stod.

Efter en stund försvann den lite sakta bort, men snart fanns det en till där, ännu närmare! Och när mar kollade sig mer omkring så fanns det flera stycken till på väg åt mitt håll.

Ta sig till bilen var inte att tänka på, och skulle dom komma upp dit där jag stod så var nog ett skutt ner i sjön från klipporna det ända sättet. Säkert var dom inte farliga men har man koskräck så har man   

Blev en väldig lättnad när jag såg båten med killarna komma tillbaka, och nästa tur dom tog så var jag med i båten.   

Några kort tog jag innan kossorna dök upp.

Ta hand om varandra för man vet aldrig vad som händer i livet  

Nu börjar det bli jobbigt. Mr G hoppar över staketen titt som tätt igen  .

Härom dagen hoppade han först över trästaketet vid grinden men som tur var hittade jag honom nästan direkt och en liten stund senare hoppar han in till grannen och sedan fort tillbaka hit igen. Det staketet är 94 cm högt. Att han är en liten plutt på 7½ år verkar han inte alls bry sig om.

Här hoppar han över det 94 cm höga staketet i vintras.  (7 år)

Igår när sambon klippte gräset tog vi bort gallren som står innanför trästaketet, och plötsligt kommer en kille och säger att din ena hund är där borta på vägen...    .. visst blir man glad   .

Här ser ni trästaketet som vi satt kompostgaller innanför för att G inte ska hoppa över.

Idag när jag rensade i rabatten utanför trästaketet så tyckte jag att jag hade koll på Gaztonbusen och jag såg honom sitta vid staketet. Straxt efter var han borta..   .. ser Imexx sitta vid staketet på baksidan av trädgården, och förstod direkt vad Mr G hade gjort. Jag ropade GAZTON!!    så halva (kanske hela) Hästholmen hörde mej... pinsamt! 

Sen ser jag en liten svart hårig prick långt borta. Han hade fullt upp med att nosa omkring men kommer när han hör att jag ropade. Med skakiga ben (mina) går Gazton och jag hemåt igen, och nu är staketet höjt på en del ställen och mer ska det bli imorgon.

Tror han gillar att hoppa för flera gånger varje dag hoppar han över ett staket vi har vid växthuset fast han inte behöver.

 Detta staket är vid växthuset

Jag är glad att han kommer så fort jag ropar... GAZTON! För då kommer han i full fart tillbaka till mej. Arg blir jag när han smiter, men när han kommer när jag sedan ropar så får han beröm för skulle jag bli arg när han kommer tillbaks då skulle han nog inte gärna komma nästa gång jag ropar. 

Om jag ska bli arg på honom så är det ju NÄR han smiter och inte när han kommer tillbaka.

Ha det gott!   

Min  kusin Vickan, jag och våra hundar har börjat att promenera ihop. Vi brukar gå en sträcka på 4,8 kilometer. Hon har 2 trefärgade Cavalierer som heter Harry och Lucky.

 Gazton och Imexx

   Gazton, Imexx, Harry och Lucky

Vi har så roligt, och går och pratar om allt möjligt under tiden.

Förra gången när vi kom tillbaks till Vickans trädgård så ville Lucky och Harry bada i deras pool och en liten simtur var charmade dom två små till sig. Gazton hade nog gärna oxå badat, men det besparade jag småkillarna. Gazton är inte precis världens lugnaste kille. 

 Lucky

Lucky

    Harry

Under poolen såg vi en stoor padda ligga och gömma sig.

Inte så gullig!   

Vi har bestämt att minst en gång i veckan ska vi gå på prommis ihop.

Nu ikväll var sambo Johan, dotter Emma och jag ute och fiskade. Vi fick 5 abborrar ihop (jag fick 3). Dom var inte så stora, men det var jätteskoj iallfall.  Jag tog lite kort ute från sjön men har inte laddat ner dom i datorn ännu så kanske kommer dom senare istället.

Ha det bra alla!       

Gazton fäller fortfarande och börjar nu se "lite" tunnpälsad ut. Det långa sitter kvar.. bara ullen som tappas. Hoppas han slutar snart för det är ett fasligt göra med borstning och dammsugning just nu.

Gazton

Har en del att skriva om från dom sista dagarna då vi har varit på både kräftskiva och födelsedagskalas, men jag hoppar det p.g.a internetet krånglar nu och jag vill inte riskera att få skriva om allt igen.

Skriver därför nu bara om det tragiska som hände i natt.

Vi hade varit i Vadstena hos min sambos syster m. fam. Dom hade under helgen besök av sin ena kusin + man från skåne. Inte ofta vi ses så vi åkte dit för att träffa dom.

När vi ganska sent åkte hem och var vid Omberg, så ser vi en katt vid vägkanten och den springer neranför vägkanten.

När vi åkt ytterligare en bra bit ser vi en katt till sitta vid högra vägkanten, och jag saktar farten... men då dyker det upp ytterligare en katt från vänstra vägkanten och den kommer i full fart upp framför bilen och jag hade ingen chans att bromsa. Det var så otäckt att höra hur den smällde i bilen och hördes hela vägen under bilen. Det kändes att bilen gick över den.

Jag såg i backspegeln direkt efter att den sprattlade och sambon gick ut för att kolla. Den var då redan död och han bar den en bit från vägen.

Jag ville vara helt säker på att den var död så jag gick oxå ut och den var död.

Det var en svart och vit katt (Svart rygg med vita tassar, hals och mage.)

Blev lite osäker på om den hade halsband men var nästa säker på att den inte hade det, så idag bad jag syrran följa med så vi åkte bort till katten och kollade för säkerhets skull, och det var som jag trodde.. inget halsband hade den.

Jag tycker det känns extra jobbigt att det var en katt som någon nu saknar och som aldrig mer kommer hem.. Kanske var den chipmärkt men hur mycket ska man kolla upp en påkörd katt??.