För en vecka sedan vid denna tid var vi på väg i full fart till djursjukhuset med en hängig Imexx.

Efter undersökningar upptäcktes en brusten mjälte som läckt ut blod i buken (9 dl).

Imexx hade då en puls på 140..

Operation var ända utväg att kunna rädda honom.. om inget annat fel upptäcktes vid operationen.

Mjälten opererades bort. Veterinären sa att den kunde han klara sig utan.

Hade tur att det var en sådan toppenbra veterinär på jouren då, som undersökte och opererade honom.   

Imexx klarde operationen, och fick komma hem två dagar senare.

Han har varit pigg och ätit bra sedan han kom hem.

Men efter operationen hade hjärtat haft hög frekvens och extra slag hade hörts.

Det var i regel övergående efter en sådan operation sa dom, men att det skulle helst kollas upp några dagar senare.

Så igår var Imexx där igen för en hjärtkoll.  

Tur igen.. Samma veterinär som opererade undersökte Imexx även nu.

Han lyssnade på hjärtat och sa att inga extra slag kunde höras längre   

Han tittade också på operationssåret. Det har sätt fint ut hela tiden och gjorde även då.   

Så allt bra så långt..

Nu är det bara nervöst att vänta på provsvaret   

Hoppas, hoppas det är bra!

Man vet verkligen aldrig vad som kommer hända nästa dag.. eller ens nästa timme..  

Imexx har sista dagarna dragit pulkan till och från jobbet med last i. Han har varit pigg och glad.

I tisdags när vi gick hem från jobbet (ca kl. 18) sprang han nästan hela vägen hem med pulkan efter.

Sen efter en stund hemma fick han sin kvällsmat.

När jag sen satt mej i tv-soffan ligger Imexx som vanligt på golvet brevid.

Men plötsligt reser han sig och går lite sakta ut i köket och lägger sig där.

Tyckte det var lite underligt och när han inte kommit tillbaka efter en stund så ropar jag på honom, och han kommer lite sakta med huvudet nere.  

Såg direkt att det inte stod rätt till med honom. Jag kände direkt på magen på honom och jag tyckte den kändes lite större. Början till magomvridning blev min tanke.

Tog tempen på honom (inget feber) innan jag ringde till djursjukhuset, som inte hade tid att svara just då..     

Kollade hur hans slemhinnor såg ut och dom var blekare än vanligt.

Frågade syrran om hon följde med, och inom en kvart var vi iväg till djursjukhuset. Ringde under resan och förvarnade att vi var på väg.

Där blev han undersökt och visade lite smärta från magen när veterinären klämde på honom.

Sen röntgades han. Syntes inget underligt förutom att röntgenbilderna var oklara, och det betydde oftast att det fanns fri vätska i buken.

För att se om det var så kollades han med ultraljud.

Nästan direkt syntes vätskesamlingar på flera ställen.

Veterinären tog även en struta och stack genom bukväggen och sög ur vätska, och det var blod.   

Han sa att det betydde att något brustit från något organ.

Straxt efter såg han på ultraljudet att det var från mjälten det kom. Han kollade levern också men magsäcken med mat i låg ivägen så bara lite syntes. Det han såg, såg bra ut sa han.

Han sa att operation var ända chansen att rädda honom, men att det ändå kan se kört ut sen när man öppnat dom, och då väljer att inte fortsätta operationen. 

Jag sa såklart ja till operation. Kramade om honom (Imexx) tills dom hämtade honom, för jag visste att det kanske var sista gången jag såg honom.    

Det var riktigt hemskt att se honom gå iväg..   

Jag (och syrran) åkte inte hem under tiden dom opererade. Vi stannade i väntrummet. Jag lade min jacka på golvet och satt/låg på den under den hemska väntan under timmarna operationen tog.

Lämnade Imexx  kl. 01.10 och veterinären kom sen vid kl. 04.35 och berättade hur det gått.

Han sa direkt att operationen gått bra och att det var 9 dl blod som läckt ut i buken.

Mjälten var bortopererad, och levern och övriga organ såg bra ut.

Han sa att Imexx hade bra färg på slemhinnorna och var ganska pigg för att ha förlorat 9 dl blod.

Han är ju nu äntligen hemma igen.     

Nu är det bara frågan vad som fanns i mjälten som gjorde att den började blöda. Förhoppningsvis inte någon elak tumör.

Veterinären sa att det kanske inte var någon tumör alls utan något annat, så det hoppas vi på.

Imexx slog magen hårt i kanten på trimbordet några dagar innan, så vem vet, kanske hände något då.

Mjälten är skickad för koll och svar skulle komma om ca 2 veckor.

Så nu blir det en hemsk väntan på svaret  

Han hann aldrig fylla 11 år.

Bara några veckor innan förändrades allt.  

Vi hade på dagen varit ute på en lång promenad, bara han och jag. (Imexx fick gå en promenad efteråt)

Allt var som vanligt. Men sedan sent på kvällen ville han ut, och jag tog med ficklampan och följde med honom ut.

Han satte sig och bajsade (normalt) och går efter en stund och sätter sig igen.. och krystar lite samtidigt. Men det kom bara ut lite som var löst.

Vi går in, men under natten krystar han några gånger till.

Ringer på morgonen flera veterinärer. Ingen hade någon tid den dagen och dom trodde det kunde vara förstoppning. Fick förslag på att ge parafinolja.

Jag nämnde prostatan, men då skulle avföringen vara smal eller platt sa dom. Men det var den inte.

Jag ringde djursjukhuset och nämnde även där ev. prostatainflammation, men då har dom så ont att dom knappt kan gå sa hon som svarade, och det visade han inget av. Trodde mer på förstoppning och sa att jag kunde prova med lavemang.

Fixade hem lavemang och gav honom, sen ut och se om det blev resultat.. Men det blev det inte.

Jag ringde djursjukhuset igen och vi fick komma dit.

Veterinären klämde och kände på honom. Röntgenbilder togs..

Hon kommer sen och säger att det inte är förstoppning, men att prostatan är förstorad och ligger framstjuten mot urinblåsan.

Han fick antibiotika/pencillin, smärtlindring och skulle även kastreras (kemiskt)

Han fick där en spruta med medicinerna direkt i musklerna och hon säger att han kan bli slö av sprutan.

Åker innan vi åker hem till apoteket och hämtar ut medicinen.

Sen hemåt, och jag var så glad att dom inte hade hittat några otäcka tumörer utan att det bara var prostataförstoring.

När vi sen är hemma så var han ganska slö. Det kunde han ju bli av sprutan sa dom ju.

Nästa morgon vid kl. 04.00 var Gazton och jag ute i trädgården, och han var piggare igen (men inte som vanligt)

Jag läste på medicinerna och funderade på om det kunde vara så att han inte tålde pencillinet..

Jag ringde till djursjukhuset och sa som det var och vi åkte dit med honom igen.

När vi kom in i väntrummet försämrades han otroligt snabbt. Blev liggandes på väntrumsgolvet. En akutveterinär kom snabbt och han fick tas in på bår   

Där togs blodprov och lite svar kom direkt. Han hade dåligt med vita blodplättar/blodkroppar? och mer svar skulle komma senare.

Han skulle sen tas till ultraljud.

Han blev inlagd så vi åkte hem och väntade på mer svar. Hemsk väntan!!   

Dom ringer sen och säger att han är mycket dålig, och kommer troligtvis inte klara sig. Proverna visade på misstänkt blodförgiftning. Dom hade vad jag förstod också hittat någon fri vätska i magen/buken och om han skulle ha en chans så var det om han opererades för att hitta orsaken.

Får veta att det är risk att han inte kommer klara narkosen vid operation.

Jag måste få lite betänketid sa jag. Var ju att välja mellan två hemska beslut. Min hjärna var i kaos just då.

Ringde snabbt till några vänner om deras val i samma situation.

Jag ville ge honom en chans och tog beslutet att han skulle opereras, fast det var jobbigt att veta att narkosen kunde ta hans liv.

Sen blev det återigen en lång väntan.

Veterinären ringde sedan och sa att han vaknat. Något hade hittats vid prostan sa hon, som troligtvis var orsaken, och gjort att han fått bukhinneinflammation. Han hade då två olika antibiotika/pencillin.

Jag hörde sedan inget under kvällen och natten.

Sen nästa förmiddag ringer dom och säger att han inte kommer upp på benen.

Det ser ut att gå åt fel håll säger dom.

Jag och syrran åker dit, och går in och säger att vi vill träffa Gazton.

Jag är sen hos honom en lång stund. Dom tar mer prover som inte visar någon förbättring, så Gazton avlivas.  

Hur ska jag orka med att inte ha min gulliga Mr G här mer.

Är så tyst och tomt utan honom. Ingen som väcker mej med en mjuk boll i munnen längre, och ingen som talar om hur hungrig han är bara med blicken.

Han livade upp vårat hus. Han hade koll på allt och missade inget som hände här.

Så Gazton dog inte av cancer fast han var en nästan 11 årig berner. Han var frisk hela sitt liv, förutom något våteksem och någon gång halt..

Hans mamma dog inte heller i cancer. Hon blev 10 år.

En syster finns fortfarande kvar i hans kull.

Han hade varit en bra tillgång för hälsan i rasen, men eftersom han var lite liten så var han tyvärr inte intressant för avel.

  Calmaritens Gazton    2004-01-19  --  2014-12-04

Nu blir jag lite tjatig igen, men hundarna tränar dagligen på min hemgjorda cavaletti-bana. Dom tycker (tror jag) det är kul, för dom springer över den själva ofta när dom är ute i trädgården.. och duktigare och duktigare blir dom.  

Efter promenaderna försöker jag komma ihåg att stretcha Gaztons ben, men minnet hänger med dåligt ibland   Ja, vad ska man göra åt det tro?

Började ge hundarna "grönläppad mussla" för ca tre veckor sedan. I flera år har dom också fått laxolja och blåbärsoppa dagligen.Tror det är något dom mår bra av.

Imexx

Vet inte om det beror på träningen, grönläppade musslan.. eller en kombination.. Men idag var det fullt tempo på gubben på promenaden.. Hade nästan att göra att hinna med honom     

Härligt att se honom (och Imexx) pigga.

Imorgon bitti åker vi till rehab igen. Tredje gången i vattentrasken då.

Sen efteråt kommer vi nog hitta på något kul.. kanske ihop med trevliga vänner   

En månad kvar till julafton idag, helt galet! Hur ska jag hinna allt som ska (helst) göras tills dess.   Ja ja det blir väl julafton oavsätt vilket.        

Har idag bokat en ny tid till Mr G. Blir till rehab för vattentrask igen på fredag, och jag bokade även tid för honom på vibrationsplattan efteråt.

Har/hade lite funderingar på att köpa en vibrationsplatta, men tyvärr är dom långt ifrån gratis. Ringde och hörde med en säljare idag så jag vet priset  

Så det blir nog att andvända den på rehab tills jag vinner massa pengar   

När jag tog in posten idag var det helfullt i postlådan..   

Så mycket reklam!!   Vägde det för skoj skull, och det var nära ett kilo reklam... Bara idag! Och bara till mej/oss!!

Hur många ton reklam delas det ut på en vecka i hela sverige tro? Massor antagligen.

Tror jag ska skriva på lådan att jag inte vill ha reklam längre..

Såg att det var stjärnklartnär jag o hundarna var ute förut, så hoppas det blir lite sol imorgon.  

Vi skulle ha sol..  på fredagen. Ja, för det hade vi beställt!

MEN så börjar fredags morgon med regn..    och det ville vi absolut inte ha.

Jag och vovvarna skulle träffa Susanne, Ronja och Skorpan. En promenad skulle vi gå, och eftersom vi båda har ett stort intresse av fotografering så var ju regn inte populärt.

Vi träffades i Väderstad och skulle gå elljusspåret där. Men först tog vi en fika på det trevliga konditoriet.

Där hände något märkligt.   

Jag har inte varit där och fikat på ca 20år. (bara hämtat några tårtor)

När vi precis satt oss hör jag en bekant röst ute vid kassan och snart kommer min pappa och min farbror in med varsin bulle o kaffekopp.   

Varken dom eller vi visste något innan. Min farbror hade jag inte sätt på länge innan så det var ju lite kul. (vi har jobbat ihop många år förr)

Så begav vi oss av mot el-ljusspåret. Ett trevligt promenadspår med gamla byggnader som vi bara måste stanna till vid.. och fota såklart!   Ja alla har ju sina intressen   

Hundarna är vana och finner sig snällt i att ställa upp på våra bilder. Tror faktiskt dom tycker det är lite kul   

Ronja och Skorpan    

Gazton  

Imexx   

Berner-Grabbarna   

Såklart ville vi ha bild på alla fyra hundarna ihop också. Det är nästan ett måste på våra träffar/promenader, så det var bara för dom fyrfotade att ställa upp på det.

Trappen var hal av aljer, Imexx ville smita ner... MEN vi fick vårat kort   

Skorpan, Ronja, Imexx och Gazton   

Hittade denna svamp på hemvägen. Den såg lite giftig ut   

Vi tränar på med cavalettin, och igår rensade vi boden på mer redskap.

Gazton är ibland lite för ivrig och blir okonsentrerad. Men vi kommer ha banan ligga framme och övar några gånger per dag.

Imexx verkar gilla banan och springer över själv lite då och då   

Igår morse fick hundarna sin mat som vanligt. Gazton får sin mat numera serverad på en liten stol så den kommer upp i bättre nivå. Det var bra för nacken sa dom på rehab.

Allt var bra, till plötsligt Gaztons skål kommer utanför kanten, ramlar ner... Och går sönder     

Skålen han haft i så många år.. Alltid känns det som.

Vad skulle hända nu? Var det ett tecken??

Blev som en klump i magen.. Oron steg   

Jag är kanske larvig som ens brydde mej, men jag tror vissa saker har en mening och kände en viss oro. Var det meningen att han inte skulle behöva någon mer skål?   

Min fina gamla älskade pälsboll   

Jag letade fram en ny skål och hoppades att han skulle behöva den sen till kvällsmaten.

På promenaden vi gick vid sjökanten passade vi på att gå ner till stranden och träna lite i sanden/gruset. Blir ju lite jobbigare att gå där och lite mer muskler får jobba.

10 år och 10 månader blev han också igår och hundarna fick varsitt märgben att fira med.

Gott!   

Han överlevde gårdagen och även denna dag, och allt känns som vanligt igen.

Klart att lite oro alltid finns för att något kan hända när man har två gamla gubbar.

Imorgon har vi beställt SOL  ... Så undrar ni vart den är då, så är den HÄR