Nu ser man att Imexx päls börjar växa ut, för mer och mer svart har det blivit.

Vi fortsätter med våra korta promenader och Imexx tycker det är så trist varje gång vi vänder och går hemåt så snabbt igen.   

Han är så pigg och vill nog fortsätta den vanliga rundan som vi brukade gå innan allt hände..

Men tiden går snabbt så om ett par veckor är allt som vanligt igen.. OM nu inte provet visar sig vara något elakt och farligt som tar ifrån oss framtiden ihop   

Snart får jag veta hur det blir.

Ibland blir ju sanningen otroligt hård att få veta, men även ovissheten tär och oroar mycket, och svaret kan ju bli mycket sorgligt, men så finns det ju faktiskt en chans att det istället blir mycket glädjande.

Snart får vi veta vilket..