Något djupt tragiskt har hänt   . Min kära mosters man har hastigt gått bort. Kan fortfarande inte fatta att det är sant. Han var alltid så snäll och jag tror inte det finns någon som inte håller med om det. Tänker hela tiden på hans nära i deras djupa sorg. Livet är så orättvist!

Samma dag var det oxå 7 år sedan jag sa farväl av min första hund Bernhard då han 10 år gammal hade fått cancer i sitt ena bakben.  

För att kunna tänka på något annat så följde jag igår kväll med sambon och två killar till när dom skulle fiska kräftor. Först åkte dom tre ut och drog in burarna som dom lagt ut dagen innan. Under tiden stannade jag kvar på land och gick upp på klipporna för att ta några kort.  

Prata om att jag blev skraj när jag vänder mej om och får se en stor kossa vid bilen...  jag som är rädd för kossor. 

Det var bara att hoppas att den inte skulle gå ut mot klipporna där jag stod.

Efter en stund försvann den lite sakta bort, men snart fanns det en till där, ännu närmare! Och när mar kollade sig mer omkring så fanns det flera stycken till på väg åt mitt håll.

Ta sig till bilen var inte att tänka på, och skulle dom komma upp dit där jag stod så var nog ett skutt ner i sjön från klipporna det ända sättet. Säkert var dom inte farliga men har man koskräck så har man   

Blev en väldig lättnad när jag såg båten med killarna komma tillbaka, och nästa tur dom tog så var jag med i båten.   

Några kort tog jag innan kossorna dök upp.

Ta hand om varandra för man vet aldrig vad som händer i livet